Så kan Vandra långsamt användas i en mening
- Du nickar långsamt, tungsint, tyst.
- Annika Linde tror att agerandet kan ha att göra med att beredskapsarbetet inför en pandemi enligt WHO går allt för långsamt i västvärlden.
- Och han uttalade det långsamt : " du skall länge leva på jorden, och dig skall väl gå ".
- Att vandra i naturen är också bra för hälsan.
- Vi tego och lyssnade : först efter några sekunders förlopp hörde vi det dova ljudet av steg, som långsamt nalkades.
- Kurt ser bedjande på henne, går sedan långsamt ut genom fonden.
- De gingo långsamt, med släpande steg, de suckade ofta och hade ingenting att säga varandra.
- Han gick mycket långsamt.
- De slocknade långsamt.
- ’ An tycker fäll hatt di går för långsamt, kan jag tänka !
- Man kan spekulera i om brosket vid artros långsamt utmattas på grund av att det utsätts för större påfrestningar än det är förberett för.
- Hon vandrade långsamt ned mot köket.
- Den hårda klumpen i min mage förvandlas långsamt till tårar och snor.
- – Det går för långsamt, alldeles för långsamt.
- I mekanisk lydnad knäppte Dora långsamt upp sin jaquette.
- Men när Gertruds hand alltjämt smekte hans, blev han vid att tala om för henne hur han skulle vandra.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
