Så kan Vandra långsamt användas i en mening
- Han började långsamt vakna - han kände att han varit liksom medvetslös en stund - en lång tid en mycket lång tid.
- Många tycker att det går långsamt.
- Hon klädde sig långsamt och utan hjälp, men var knappt halvfärdig, då hon hörde vagnen rulla in på gården.
- Det kommer en sval, jämn luftström från öster, töcknet lyfter, seglar långsamt bort och blir en lång slöja av rött stoft bort i väster.
- ( tveksam, betraktar Birger forskande och närmar sig långsamt ).
- Det finns några tips för dig som ska vandra i fjällen : • Ta med bra kläder.
- ( kommer långsamt inskridande med tragisk min och stirrande blick ).
- Jag såg dem snart vandra på Universitetsgatan.
- Ryttare, du är gammal och färdas tungt och långsamt.
- Kvinnor säger ofta till henne att det går så långsamt att ändra samhället så att det blir rättvist mellan kvinnor och män.
- Men där jag låg i det mörka rummet, medan hans händer långsamt ströko omkring mig, gled jag in i ett annat tillstånd, som jag väl kände.
- Nu förstod Angela varför hon g,ått så långsamt.
- Hon svarade, långsamt och eftertänksamt :
- Fisken kommer fortsättningsvis, som idag, inte att kunna vandra längre upp än till regleringsdammen, hålldammen, vid sjön Långgölens utlopp.
- Hennes tårar runno långsamt utför de bleka kinderna.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
